linn ericson

tosca är halt nu igen. nu är det liksom, aa vad ska man göra? finns ingen anledning att åka till kliniken igen. då sprutar dom henne, hon blir bra i två veckor och sen kommer det tillbaka igen. för dom vet ju inte vad det är, så det är ju antagligen förslitningsskada. när mamma släppte kommentaren "ja, jag vet inte hur länge hon ska få gå och vara halt" så dog jag typ. inte för att hon menade att vi ska ta bort henne bara för att hon är lite halt på bakbenet. utan mer liksom, i vinter ..så kommer hon bli så jävla stel och blä. ah jag vet inte vad jag ska göra. hon får stå nu och på tisdag får hon ringsko och om hon blir ohalt så skrittar jag på henne och inte mer i framtiden. den dagen hon inte håller för att skrittas i skogen ..då är det slut. för jag vet ju hur dåligt hon mår av att bara stå. hon var ju halvt deprimerad och apatisk i sommras när jag inte kunde rida. men asså äckelfyhelvetesjävlafitta när den dagen kommer, ska jag be dom ge mig ett skott i pannan också.

bye.